Höstpromenad

Jag blir lika förvånad och full i skratt varje gång. Oftast skriker Malte en stund innan han hamnar i selen, för att han måste ligga ner helt själv. Det är ju inte så kul. Och det tar ju flera sekunder för mig att knäppa på mig selen. Sen stoppar jag i honom och efter max 10 sekunder tystnar han. Och oftast somnar han innan jag ens hunnit knäppa klart selen. Annars inom en minut. Det går verkligen så fort.

Oftast brukar hans huvud ramla framåt, mot mig och då går jag hela tiden och tittar så nästan är fri. Har inte vetat hur jag ska göra för att få det bra. Men så fick jag tips om att lägga en liten filt eller liknande under hans haka, så ansiktet vändes uppåt liksom. Jag provade det idag, fast med en ihopvikt sjal. Det funkade hur bra som helst. Jag såg hans ansikte hela vägen!

Vi gick en ny väg idag på vår promenad, förstår inte hur jag inte har kunnat gått den vägen tidigare. Så himla fint och mysigt! Där skulle jag inte ha något emot att bo. Med en kanot i vattnet!

IMG_1381

Du kanske även gillar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *